Libbsticka piffar upp buljongen

Det står en gryta och puttrar på spisen. Ska stå där tills imorgon. Jo, det är buljongkok på gång.

Fick inspiration efter ett par dagar i goda vännens koloni­stuga. Vi kom att prata på libbsticka, som är en krydda jag aldrig har smakat. Det är den där stora busken alldeles bakom dig, sa vännen.

När jag gnuggade ett par blad mellan fingrarna kände jag genast igen ”buljong­kryddan”, med doft av selleri. Så jag repade av ett par rejäla kvistar och tog med mig hem i bagaget. Nu ligger de på tork på hatt­hyllan.

Willys hade hel, färsk kyckling till nedsatt pris, så det fick bli stomme till buljongen. Jag brukar spara slattar av grönt i frysen: som ändar av lök, paprika squash och rot­stock av kål, grova krydd­stjälkar och sånt. Det fick gå med i grytan tillsammans med morot, palster­nacka, rödbeta och purjo (det grova gröna), aningen tomatpure, en skvätt vinäger. Och så lite libbsticka och salt, förstås.

När köttet kokt klart plockade jag upp det och benade ur. Det får bli middag i morgon. Sedan tillbaka med ben, skinn och fett i grytan. Nu får det sjuda över natten.

Jag brukar frysa portioner som blir lagom att ta fram till en kopp välgörande fastedryck (Därför är benbuljongen hälsosam).

Alternativ till chips

Blänkande, lila auberginer lockade i Willys grönsaksdisk. Bara 6,90 styck. Så jag köpte två. Köpte även billig ekologisk köttfärs, och lök. Tänkte det kunde bli en god röra.

Men så orkade jag inte ställa till med storkok den kvällen. Och köttfärsen hade kort datum och hamnade i frysen. Vad göra med auberginerna? De är ju inte så kul att äta för sig, lite svampiga som de är.

Fick för mig att jag skulle prova att torka till chips. Jag har fått det på café Navet när jag varit där och ätit rawfood. Då har de varit marinerade med någon kryddsås, och smakat gott som tilltugg.

Första försöket skivade jag auberginen med kniv. Det var svårt att få det tunt. Sedan vattnade jag ur skivorna genom att salta på, och låta det ligga en stund och dra ur vattnet. Pressade ur så mycket jag kunde med hushållspapper.

Penslade sedan tunt med en kryddad vinägrett: olja, vinäger, chiliflingor och ett uns honung. Skivorna fick torka på galler i ugn, 50 grader, i många timmar.

Jag blev ganska nöjd med resultatet, även om skivorna hade en del tuggmotstånd. Men det smakade gott.

Igår var jag på loppis, och fick span på en mandolin för 15 kronor. Men den kunde jag ju göra ännu tunnare skivor, tänkte jag, och slog till.

Så det blev ett andra försök. Nu skivade jag väldigt tunna, runda skivor. Vattnade ur, kryddade och la på bakplåtspapper. Den här gången ställde jag ugnsluckan lite på glänt, och vände skivorna efter någon timme när de torkat till.

Torktiden blev bra mycket kortare, och chipsen blev riktigt fina.

Första semesterdagen

Första semesterdagen startade klockan 06.00 i tvättstugan. Min nya tvättstuga är en dröm jämfört med den vi hade innan stamrenoveringen (Olssons universum Min tvättstuga är en tragedi). Eftersom den ryms i ett fristående hus på gården har vi fått generösa tvätt­möjligheter: från sex på morgonen till tio på kvällen alla veckans dagar.

Efter avslutat tvättpass, chatt med Arbetsförmedlingen och en snabb frukost-espresso, blev det fönstertvätt och röj på balkongen. Skurade golvet och torkade av min solstol. Ifall nu solskenet skulle vara ända till eftermiddagen då solen når runt hörnet av mitt hus.

Tog en snabb cykeltur till stan och lämnade böcker på bibblan. Det blåste mer än jag räknat med, så jag ställde in fikat. Köpte jordgubbar utanför Willys. De var billiga så jag hade mina onda aningar. Fick kasta hela kartongen i soporna, de var halvruttna nästan varenda en. Sista gången jag handlar där.

Istället för fika och jordgubbar blev det vuxen-mellis (ett glas rödvin, Blå Castello och några oliver) på balkongen när jag kom hem.

Jodå, jag hann få några värmande strålar i ansiktet innan molnen tog över.  Sedan drog jag filten över mig och satt en stund till, på pin kiv.

Så skönt att få koppla av utan klocka och krav på aktivitet.

Semesterdags

Åtta veckor i hemtjänsten gick fort. Och jag klarade av att jobba heltid under denna begränsade tid. Jag är nöjd.

Jag har lärt mig ett och annat om mänskligt beteende, och utvecklat trivsamma relationer med människor jag mött. Och snavat över en avlägsen släkting som jag inte sett sedan jag var liten. Ett givande återseende.

Avslutade vikariatet med att unna mig en liten present från Återbruket, Folkets hus. Ett cigarett­etui i plåt. Inte för att jag tänker börja röka. Men nostalgi­faktorn var stor, och priset var litet. Handlade även på mig en flaska rödvin på hemvägen, för att skåla in semestern.

Nu vill jag ha lite lata dagar. Gärna med sol, bad och varma vindar. Men först en rejäl holmgång i tvättstugan i morgon bitti.

Lever är nyttigare än frukt

I ett kostforum som jag hänger i blev det diskussion kring frukt och bär. I lågkolhydratkretsar anses frukt inte vara så nyttigt som sägs. Visst innehåller frukt en del vitaminer men även socker i onödiga mängder. Därför rekommenderas istället bär i måttliga mängder, när man vill unna sig något gott.

Men den som vill äta näringstät mat med mycket vitaminer och mineraler ska hellre äta lever, fick jag lära mig. Kanske inte det man önskar sig till efterrätt…

• Kostdoktorn: Frukt och näring

Konsten att äta lever

För min del har lever alltid varit den äckligaste maten. Minns första gången jag smakade hemma i köket hos mor.  Torr konsistens, stark konstig smak. Sprang genast till vasken och spottade ut.

Och när vi fick leverstuvning i småskolan vägrade jag äta. Med följden att jag inte fick lämna bordet. På det glada 1960-talet skulle alla ungar äta upp. Vaktmästaren Dubbel-Arvid över­vakade noga att ingen mat slängdes. Så jag satt kvar med min tallrik till matrasten var slut, och kom försent till nästa lektion. Men åt upp det gjorde jag inte.

Senare i livet hamnade jag som köksbiträde i en personalmatsal tillsammans med Kocken. Han lagade god mat, och hans leverbiffar var läckra. Han använde hälften lever och hälften färs, vill jag minnas. Det mattade ned den starka leversmaken. Och så gräddsås och lingon­­sylt till det.

Olssons hemlagade leverbiffar

På kostforumet fick jag just tipset att laga leverbiffar, och kom att tänka på Kockens goda som fallit glömska efter alla dessa år. Skulle ändå cykla till stan idag, för att bunkra inför nästa veckas kostexperiment (mer om det senare), så jag skrev upp lever på listan.

I Willys köttdisk fann jag nötlever med kort datum, till halva priset. Istället för färs nappade jag på en ekologisk nötstek på dryga kilot, som också var nedsatt med 50 procent på grund av kort datum.

Försökte googla recept, men de flesta innehöll potatis och ingen färs, så jag fick improvisera.

Hackade rödlök, några soltorkade tomater och färsk oregano. Mixade kött och lever. Salt, peppar och några ägg för att binda ihop. Lite kokosmjölk och en klick ankfett fick också gå i smeten, eftersom jag glömde att köpa vispgrädde.

Det blev drygt en ugnsplåt med biffar. Det som inte fick plats stekte jag i pannan och åt till lunch med sallad på ruccola, böngroddar och senapsvinägrett med dill. Det blev smarrigt!

På vägen mot 57

Det där med ålder är inte helt okomplicerat. Vem vill bli äldre, eller se gammal ut? Det gäller att streta emot.

Jag har till exempel slutat med att skriva mitt födelsedatum i mina jobb­ansökningar, för att inte bli åldersdiskriminerad. Senast jag tackade ja till ett nytt jobb fick ”anställaren” faktiskt ringa upp en extra gång för att fråga, eftersom det måste stå med på anställningsavtalet.

I veckan har jag jobbat ihop med ungdomar som bara är hälften så gamla som jag. Hemma hos en vårdtagare blev det prat på planer för framtiden som den ene unge hade. När han berättat klart undrade vårdtagaren vad jag hade för planer för mitt liv.

”Ja, du. Jag som börjar närma mig pensionen funderar mest på att trappa ned.”

Både den unge och den gamla såg ut som fågelholkar i synen. Att jag ska fylla 57 hade de svårt att tro på. Den komplimangen tar jag gärna till mig.

”Du har ju inte en rynka”, sa den gamla med en förtrytsam ton, som om jag for med osanning om min ålder. ”Jodå, men de syns inte när jag har glasögon på”, sa jag.

Med den andra unga hade jag kommit i samspråk om kost och hälsa på lunchrasten. Jag hade helt oombedd gett min syn på innehållet i de varor som hon hade köpt till lunch: socker, sötningsmedel, tillsatser, kolhydrater… Kunde inte låta bli. 😀

Eftersom jag inte hade någon mat hon kunde kommentera blev jag tvungen att berätta att jag själv fastar hela arbetsdagen, och äter första målet när jag kommer hem efter klockan 16. Något som säkert kan verka suspekt för vem som helst (fast en annan ungdom i gruppen bredvid hade hört vad vi pratade om, och dök upp i dörren för att berätta om sin kompis som också börjat med periodisk fasta).

”Vad du går fort” sa den unga senare på dagen, när jag fått ett litet försprång när vi hastade mellan två olika hembesök. ”Jag fattar inte hur du kan ha sådan energi som inte har ätit på hela dagen.”

Jag klappade mig på magen och sa: ”Här är jag min matsäck!”

Och nu har jag kört 1,5 timme på min spinncykel. Trots gäddhäng och gumfläsk: än är det krut i kärringen.

Absolut sommartorka…

…lider den här bloggen av just nu. Jobba, äta, sova – bara en ledig dag på nio dagar: det är livet som vikarie i hemtjänsten. Det är flera år sedan jag jobbade heltid. Så det är definitivt en omställning. Trött i huvudet av allt det nya, och av att jag har svårt att sova. Men samtidigt pigg i kroppen och lugn i själen.

2017-07-18: Tvärtorrt i skogen. Ingen svamp, blåbär och hallon har torkat bort. Ormbunkarna vissnar och marken är full av gula löv. Bara nässlorna spirar där jag gått och plockat förut. Så det blev nässelsoppa till lunch. 🙂

Min sommar:

Detta bildspel kräver JavaScript.