Jag har ingen bil, och är hänvisad till att transportera mig till fots, med cykel och buss. Eftersom det är flera mil mellan mitt hem och jobbet så tar jag bussen. Det sägs ju vara både miljövänligt och klimatsmart. Men det är ofta förenat med risker för hälsan, konstaterar jag.
Avgaser vid järnvägsövergång
Busshållplatsen där jag står och inväntar morgonturen till det stora sjukhuset i grannkommunen är beläget vid en järnvägsövergång. I bästa fall kommer det bara ett tåg medan jag står och väntar. Men om jag är tidig så blir det två bom-fällningar med åtföljande kö av brummande bilar på var sida om spåret.
Eftersom många är på väg till jobbet vid den tiden på dygnet kan det vara 20-40 fordon som står och spyr ut sina avgaser, som sedan vindlar sig rakt in i busskuren.
Jo, det finns skyltar som anbefaller förarna att stänga av sina motorer. Men det är ytterst få som lyder uppmaningen. Jag läser på kommunens hemsida att tomgångskörning är tillåtet i max en minut, men:
”När du stannat fordonet vid järnvägsövergång eller färjekö gäller omedelbart tomgångsförbud vilket betyder att du måste stänga av motorn direkt.”
Höga halter av luftföroreningar kan leda till andningsbesvär och ökar risken att drabbas av sjukdomar som påverkar framför allt hjärta, kärl och lungor, läser jag också.
Jag brukar försöka gå en bit bort från busskuren tills tåget har gått förbi för att slippa det värsta. Men det är verkligen olyckligt med en busshållplats vid en järnvägsövergång. Särskilt som hållplatsen ligger vid en gymnasieskola med många unga som reser.
Höga ljudnivåer i bussen
Inte nog med detta. När jag väl kommit på bussen utsätts jag ofta för nästa hälsofara: utrop av busshållplatser på alldeles för hög ljudnivå. Det är cirka 30 hållplatser längs vägen, innan jag ska av.
Förutom att det är rejält irriterande med oönskade ljud så tidigt på dygnet så är de ibland på så hög volym att de gör ont i öronen, ibland tänker jag att de kunde väcka döda. Särskilt om man hamnar rakt under en högtalare.
Hörselnedsättning är vanligt, till exempel som en konsekvens av buller på jobbet. I Sverige finns det över en miljon människor med olika grader av hörselnedsättning, enligt Folkhälsomyndigheten. Så många som en femtedel av svenskarna har så nedsatt hörsel att det påverkar deras dagliga liv negativt.
Jag måste alltid vara förberedd med öronproppar i ryggsäcken för att stå ut under resan och spara mina öron.
Snodda bilbälten i bussen
I bussen sitter skyltar att lagen kräver att man använder bilbälte. Under min tid som journalist hände en allvarlig bussolycka i mitt dåvarande område. Flera ungdomar omkom när bussen körde av vägen i halt väglag. De som hade haft bälte på sig hade klarat sig bättre än de som suttit utan, och hamnat under bussen när den välte.
Sedan dess är jag mycket noga med att alltid ta på bälte, och gärna sitta i mittgången istället för vid fönsterplats.
Störande nog upptäcker jag ofta att säkerhetsbältet är vridet. Även det en hälsorisk, enligt NTF:
”Var också noga med att kontrollera att bältet ligger slätt och inte är skadat. Ett vridet eller skadat bälte riskerar att slitas av vid en kollision.”
Bältet bidrar till att hålla kvar kroppen i sätet vid en krock, och fördelar kraften när hastigheten minskar plötsligt. Kraften fördelas på de delar av kroppen som är i kontakt med bältet. Om kraften är för stor skärs kroppen sönder. Vid hastigheter under 70 kilometer i timmen är kraften tillräckligt liten för att man ska överleva en kollision med plötsligt stopp med ett ”oeftergivligt hinder”, läser jag på NTF:s hemsida.
Tidigare var jag inte så noga, men nu har jag börjat byta sittplats för att få ett korrekt bälte. Dessutom sätter jag fast det felaktiga bältet i hållaren, så att det syns att det är vridet.
Källor
Hade tänkt mig en promenad med bad på min lediga dag. Men det är så grått och blött ute att jag inte ids. Dessutom ser det ut som det kanske lättar till helgen. Så jag sparar mig.
.
.
.
.
