Även stressig vecka har ett slut

Förutom att jag gjorde en seriös garderobsutrensning spenderades lördagen i idel lättja. Jag satt jag mest i skönfåtöljen och bara lugnade ner mig. Arbets­veckan har varit påfrestande eftersom vi inte varit fullt be­mannade på grund av sjukdom och semester.

Och patienterna som dyker upp nu är i dåligt skick. Har gjort fyra rullstols-utprovningar på en vecka. Tror inte det har hänt tidigare. På avdelningen är det mer än överfullt (brand­skyddet har klagat på att det står sängar i  korridoren), så nya patienter som kommer in hamnar lite här och var på sjukhuset. Vi får springa runt. Det är rörigt och energi­krävande.

Fredagskvällen avslutades i alla fall med lite kalas på landet, hos bror som fyllde år. Verkligen tur med vädret, så att alla gäster kunde sitta ute och ”hålla avstånd”. Det bjöds på gott grillat, och jag  unnade mig ett par glas vin och faktiskt ett par bitar tårta. Sedan var jag knockad för kvällen. Därav den slöa lördagen. 😉

Rejäl värme även på söndagen. Men jag ville så gärna ta en tur i svampskogen. Hade på känn att det var dags för ny skörd. Så jag gick upp vid sju-snåret och snörde på mig vandrar­­kängorna. Så dags var det bara +14 grader, enligt termometern.

Jag är glad att jag hade själsnärvaro att dra på mig mygg­näts­jackan. Den är inte snygg men tjänade sitt syfte väl. Både mygg och flugor skyndade till när de kände vittring av en småsvettig tant.

Annars var det mer än fridfullt i skogen. Bara fågelsång och jag. Och en massa nyss uppkomna kantareller som inte sa ett knyst. Jag hade haft planer på att gå en extra sväng och titta efter karl­johan-svamp, men det tog sån tid att plocka på de vanliga ställena att jag la ner det.

När klockan närmade sig tio var kompost­påsen välfylld, och värmen hade stigit på­tagligt, så jag gick hem  och satte på kaffe istället.

 

Hänt i veckan , typ

Söndagens hällregn kom inte förrän på eftermiddagen. Då hade jag redan hunnit komma hem från en lyckosam tur på berget och håvat in en kompostpåse full med färska kantareller och en liter blå­bär. Jag har levt på smarrig svamp­toppad ”meatza” hela veckan.

Juli lider mot sitt slut. Från bussfönstret ser jag hur ljungen redan blommar längs vägen till jobbet. Hösten ligger i start­groparna. Men först en rejäl semester – bara tre arbetsveckor till dess.

Blir allt mer sugen på att avsluta mitt arbets­liv. Diskuterade saken med min frisör idag. Hade en längre klipp och sling-sittning där allehanda ämnen avhand­lades.

”Fast vad ska du göra av all tid efter du har tränat och städat?” sa han, som är en sällsynt arbetsmyra. Ja, det tål att tänka på. Jag riskerar väl att bli ännu latare än jag redan är.

Efter fika och räkfrossa hos modern cyklade jag en sväng till en ny second­hand-butik på Söder som jag inte besökt förut. Där var mest kläder och elektronik, en massa cyklar och lite möbler.

Kläder har jag alldeles för gott om. Men jag föll för ett litet grönt bord som kändes som gjort för min balkong. Det var så nätt att jag kunde frakta det på pakethållaren. Synd bara att vädret är så blåsigt och dant, inget klimat för balle-häng alls.

Om det beror på vädret eller Willys usla blom­jord vet jag inte, men min fina kaprifol fick mjöl­dagg. Blev riktigt sur. Bekämpa är tydligen ingen idé, enligt expertis. Hellre skaffa bättre jord och nya plantor. Kan vara ett projekt för min semester. Det är lite synd för jag ser att det redan är en liten blomma på gång på en reva. Trodde inte att den skulle hinna sätta blom första säsongen.

Att blomjorden inte är bra ser jag även på mina inneväxter. De trivs inte alls som tidigare, och vissa höll på att förtvina totalt. Så nu har jag testat med Coops svindyra Änglamark-jord, och hoppas på snar bättring.

Vanor avlastar hjärnan

Att göra något per automatik, ”med ryggmärgen”, frigör hjärnkapacitet och underlättar när man har ont om tid, eller är lite stressad. Som till exempel på morgonen när man ska till jobbet. En väl inövad morgonrutin ger hjärnan att utrymme att hantera sånt man för dagen måste ha i minnet.

Min morgonrutin

Min klockradio sätter på sig någon minut före halv sex, så att jag kan lyssna på nyheter och väder innan jag kliver ur sängvärmen. Fast dessförinnan har en lampa tänt sig vid 5.20 (timer). Särskilt under vintermånaderna behöver kroppen lite extra tid att komma igång: ljus fungerar utmärkt som väckarklocka.

I allmänhet har jag redan dagen innan tänkt igenom vad jag ska klä på mig. Det kräver i allmänhet alldeles för mycket tankearbete för att kunna klaras av på några få minuter på morgonen. 😀 Klädseln måste vara funktionell utifrån aktuell kroppsform, väderlek och planerad aktivitet.

Benen över sängkanten, persienner upp och sedan på med vatten­kokaren för en kopp örtte. På med radion i köket. P1 är bra mått­stock för att hålla reda på var jag befinner mig i tid­planen eftersom samma programpunkter återkommer dagligen: Ring P1, morgon­andakt, sjörapport med förväntat väder…

Toabesök, kläder på, packa dryck och annat som ska tas med bör vara avklarat till nyheterna klockan sex. Då är teet lagom svalt att dricka. Det är sällan jag äter något på morgonen före jobbet eftersom jag för det mesta kör periodisk fasta. Om jag skulle äta på morgonen måste jag gå upp lite tidigare: redan 5.20 när lampan tänder sig, för att hinna få lite matro. Då blir det för det mesta lite benbuljong med ägg eller något i köttväg.

Kvart över sex som senast: bäddning och tandborstning. Av någon anledning brukar jag kombinera dessa två. Fluorsköljning för tänderna om jag hinner före ”Tankar för dagen” som startar 6.25. Den programpunkten är startskott för att lämna lägenheten och gå mot bussen. Då finns gott om tid att lämpa av eventuella sopor i miljörummet, kanske plocka en blomma till kontorsvasen, och traska i lagom takt till hållplatsen som ligger cirka tio minuter bort.

Den halvtimmeslånga bussresan till jobbet om morgonen är kanske dagen bästa stund. Så avkopplande att sitta i lugn och ro och titta ut på grönska, fågel och fä: hare, räv, rådjur, ibland älg, alle­handa fåglar som jag inte vet namnet på, som sjöfågel, rovfåglar. Åtminstone under den ljusa årstiden.

När vinter­mörkret lägger sig över tillvaron får jag skåda mer i mitt inre och använder tiden till lite ”mind­fulness”.

Jag har alltid öronproppar med mig i väskan, eftersom en del förare drar upp volymen på hållplatsutropen till det out­härdliga. Inget får störa min lugna stund på morgonen.

Vid 7.15 svänger bussen in till det stora sjukhuset och arbetsdagen börjar.

Att skriva om patienter i journal

Journalföring är ett dagligt inslag i min arbetsdag. Alla åtgärder jag gör i vården ska skyndsamt dokumenteras så att övriga profes­sioner som är involverade i vården kan ta del av informa­tionen. Och även patienten själv.

Numera är det enkelt för patienten att själv logga in och läsa vad som skrivits i journalen via 1177 Vårdguiden. Jag har mött patienter som har haft datorn med sig till sjukhuset och kollat sin journal i realtid. Det sätter fingret på att jag måste vara noga när jag skriver om männi­skor i journalen.

Det är viktigt att dokumentera på ett begripligt sätt, så att även en lekman kan förstå. Under min utbildning fick jag lära mig att vi skulle skriva på begriplig svenska. Därför avstår jag oftast medicinska termer: skriver inte palmarflektion när jag menar böja i handleden, eller dig 1 när jag menar tummen.

Det är också viktigt att inte använda värderande uttryck som kan uppfattas som krän­kande för patient och närstående. Jag brukar alltid ha patienten för ögonen när jag skriver: skulle jag känna mig bekväm med att patienten läser det här?

Att bedöma ADL-förmåga

En återkommande åtgärd i min arbetsdag är ADL-bedömning. ADL står för ”aktiviteter i dagligt liv”. Det innefattar att förflytta sig, klä av och på, tvätta sig, äta och dricka, gå på toaletten, kommunicera. Bedömning av ADL-förmåga är ett verktyg för att förstå om patienten kan klara sig själv efter hemgång, behöver träna på något särskilt moment eller om det behövs hjälp, till exempel hemtjänst.

Det är egentligen en ganska bisarr arbetsuppgift: att gå med en människa på toa eller badrum och kolla in hur de klarar sin hygien och på-/avkläd­ning. Men de flesta jag träffar tar inte illa upp. Särskilt äldre människor som är vana vid att vistas på sjukhus ser det som helt naturligt, och är helt avspända i situationen.

Nyligen gjorde jag en ADL-bedömning som jag var lite orolig inför. Syftet var att bedöma hur ansträngande det var för patienten att utföra personlig vård. En svår uppgift. Jag gjorde mitt bästa för att med ord beskriva det som skedde i situationen.

Dagen efter hade patienten varit inne i sin journal och läst det skrivna. Jag fick veta att patienten kände igen sig i berättelsen och tyckte att jag beskrivit situationen väl. Bättre betyg kan jag väl knappast få.

---

Referenser

Vårdguiden. (2020). Journalhantering. Hämtad 2020-07-23 från https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/ansvar-och-regelverk/dokumentation/journalhantering/

Vårdguiden 1177. (2020). Din journal. Hämtad 2020-0725 från https://www.1177.se/sa-fungerar-varden/sa-skyddas-och-hanteras-dina-uppgifter/din-journal/

Socialstyrelsen. (2020). Patientdatalagen. Hämtad 2020-07-23 från https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/lagar-och-foreskrifter/centrala-lagar/patientdatalagen/

Jag gillar inte juli

Semestertider. Snålbemannat på jobbet, men ändå en hel del patienter. Social distansering handlar det inte om när de tvingas trycka in en extra säng på fyra-salar för att få rum med alla. Personalen är numera beordrad att arbeta med visir på vid kontakt med patienter, för att inte sprida smitta.

Sköterskorna på avdelningen ser märkbart stressade ut, och säger att det är kaos. Det är brist på undersköterskor, så patienterna får inte den rehabträning de behöver. Ingen hinner med. Bara det nödvändigaste utförs. Det är ledsamt.

Denna vecka har varit dryg, när vi bara varit två arbetsterapeuter på stroke. Särskilt går­dagen när jag skulle göra klart inför min lediga torsdag, så att den kvarvarande skulle få en någorlunda dräglig dag. Ett par rullstolsutprovningar, ett par nybedömningar, hjälp­medelsförskrivningar, överrapporter till nästa vårdgivare, och journalföring. Låter inte så mycket och jag hade tänkt att hinna mer, men det fanns inte tid.

Kände mig trött i huvudet när jag gick hem, även om jag försökt att inte stressa. Imorse var jag fortfarande mosig i skallen, och fick ligga längre än jag brukar. Stärkte mig sedan med gott kaffe,  och skulle bara uppdatera datorn innan en tur på byn, var det tänkt.

Så blir det nu sällan (som man tänkt sig…). Uppdateringen gick snett och datorn fastnade med blå skärm  och felkod. Suck. Fick ägna förmiddagen åt felsökning istället. Men man får ta det med jämnmod. Och halva juli har ändå passerat.

Gräsgrön guldbagge bland doftande blommor av älggräs (bild från helgens skogspromenad med blåbärsplock).

Kantarellfritt, men många blåbär!

På jobbet har semesterperioden startat. Vi är färre som ska ta hand om det dagliga. När någon dessutom blir sjuk är vi ännu färre. Fullt upp, med andra ord. Man får nöja sig med att göra så gott man kan.

Lediga torsdagen var därför efterlängtad! Var inställd på en lugn morgon i skogen, och hade klockan på ringning. Kanske att regnet hade jagat upp några färska kantareller ur mossan?

Cirka 10 plusgrader men ingen vind, strålande sol. Så fridfullt bland träden. Fräscht och friskt grönt av allt regn som kommit. Men inte en endaste svamp i mina marker. Fortfarande för torrt. Jag skrämde en liten råbock som snabbt studsade iväg när jag kom travande.

Ganska snart upptäckte jag att det däremot var väldigt gott om blåbär. Uppe vid stenmuren längs Ture­slingan satte jag upp min nyligen fyndade tältstol (15 kronor) och plockade raskt ihop drygt 1,5 liter.

Bara en enda mygga besvärade mig under hela promenaden. Kan det ha varit all fästing­sprej jag sprutade på byxbenen? Fast fästingarna brydde sig inte nämnvärt. Hann mota bort ett par som börjat krypa uppför benet.

Smultron, körsbär och några nätt och jämnt mogna hallon fick jag också smaka innan jag kom hem för välförtjänt dusch och elvakaffe. På eftermiddagen drog de mörka molnen in över himlen igen.

Dödgrävare som jag räddade ur en ölburk.

Blåbärsblått!

Skönt att sitta och plocka.

Äntligen slog den ut!

Njuter av min lilla kaktus som bestämt sig för att blomma. Har gått och tittat på hur den fula, håriga knoppen växt dag för dag. Till slut var den 21 centimeter lång! Igår kväll slog den äntligen ut.

Den älskar sol och värme så jag är inte förvånad att den passar på. Idag är det dock lite svalare ute. Skönt, tycker jag. Stora, bulliga moln som är grå på undersidan drar in från väster. Det var regnvått på marken när jag stod upp, kanske kommer det mer. Skönt även det, tänker jag.

Kaktusen doftar ljuvt, som gammaldags blomsteraffär. Njuter av det och konstaterar att luktsinnet är i sin ordning (förlust av luktsinne är ju ett vanligt symtom vid covid-19).

Kroppen behöver lång tid för att ta hand om fett

Som kommentar till mitt förra inlägg Du andas ut dina tappade kilon skrev en läsare bland annat:

”Det bästa för mig är att äta tre gånger om dagen i lagom portioner, mår bättre mentalt med 6–7 timmar mellan måltiderna.”

Jag som fastar periodiskt kan verkligen relatera till att låta det gå lång tid mellan målen. Jag känner tydligt att jag mår mycket bättre om jag inte äter för tätt.

Samtidigt får jag via mejl en intressant artikel om vad som händer i kroppen när vi äter, och som pekar på hur lång tid det tar för kroppen att ta hand om maten.

Matens väg från mage till blod

Kortfattat: det vi äter och dricker hamnar först i mag­säcken och bryts där delvis ned av magsyra och enzymer. Födan fortsätter sedan till tarmen, där den bryts ned till så små partiklar att de kan passera genom tarmväggen till blodomloppet: enkla sockerarter (glukos) av kolhydrater, triglycerider (blodfett) av fett och aminosyror från protein.

Så kort efter att vi har ätit ökar nivåerna av glukos och triglycerider i blodet. Dessa fett- och sockermolekyler cirkulerar sedan i blodomloppet tills cellerna tar upp dem, för att antingen använda dem som energi eller lagra för senare bruk.

Kolhydrater bryts normalt ned snabbt:  blodsockret toppar vanligen inom cirka 30 minuter efter måltid, och återgår till normalläge efter cirka två timmar. Om blod­sockret går upp snabbt och sedan dyker, eller stannar på en hög nivå under längre tid, då är det ett tecken på att kroppen inte kan ta hand om näringsämnena på ett effektivt sätt. Risken ökar för hälso­problem som viktuppgång, diabetes och hjärtsjukdom.

Det mest intressanta som jag lär mig av artikeln är hur lång tid det tar för kroppen att ta hand om det fett vi sätter i oss.

Enligt artikeln kan det ta upp till åtta timmar för blodfettet att toppa och falla efter en enda måltid. Det betyder att när vi äter en ny måltid som innehåller fett inom åtta timmarna så blir det bara mer fett för kroppen att ta hand om, vilket ökar nivån av triglycerider i blodet.

Hög nivå av triglycerider i blodet under lång tid bidrar också till ohälsa. Det kan ge skadlig stressrespons och skapa inflammation, som kan leda till diabetes och hjärtsjukdom.

Min slutsats blir att det inte bara känns bra att äta mindre ofta och tillämpa periodisk fasta, det är hälsosamt också!

Bilden: Kroppen ägnar stor del av dygnet till att ta hand om det vi äter!

Bild från ZOE – What happens when you eat.

Alla kroppar reagerar individuellt på mat

Det är många faktorer som påverkar vår respons på mat. Vad vi äter, gener, om vi är stressade, sömn, och vilka bakterier som bor i tarmen. Alla kroppar reagerar på sitt eget sätt:

Jag följer med stort intresse forskaren Tim Spector i sociala medier. Han intresserar sig för tarmflora (mikrobiom) och hur maten påverkar olika människor. Bland annat har han skrivit boken Matmyten.

Läs mer: Olssons universum | Fasta gynnar tarmfloran

Nyligen presenterade hans grupp en studie som konstaterar att mat påverkar människor individuellt: till och med enäggstvillingar reagerar på olika sätt på samma mat.

Studien PREDICT-1 involverade över 1 000 personer (inklusive hundratals par tvillingar) som följdes under två veckor för att se hur de reagerade på olika måltider.

Man noterade en stor variation i individuellt insulin, blodsocker och blodfettrespons på samma måltider, även för tvillingar. Till exempel kunde en tvilling ha hälsosam respons på att äta kolhydrater men inte fett, medan den andra tvillingen reagerade tvärs om.

Det visade sig också att tidpunkten för måltiden påverkade responsen på ett personligt sätt. För en del personer gav en viss måltid till frukost en helt annan respons än om de åt samma mat till lunch. Hos andra sågs ingen skillnad.

Ett annat överraskade rön var att måltidens sammansättning – kalorier, fett, kolhydrater, proteiner och fiber – påverkade individer olika. Vissa människor hanterade kolhydrater bättre än fett, till exempel, medan andra hade motsatt respons.

Men trots den stora variationen mellan deltagarna var varje persons respons på identiska måltider, som ätits vid samma tidpunkter på olika dagar, påfallande konsekvent. Författarna konstaterar att detta faktum gör det möjligt att förutsäga hur någon ska reagera på olika måltider baserat på kunskap om deras underliggande ämnesomsättning.

Kan en app bidra till att optimera näringsintaget?

Utifrån Spectors forskningsresultat håller företaget ZOE på att utveckla ett hemtest och en app som ska kunna användas av den som vill individanpassa sin kost för optimal hälsa. Väntar med spänning, även om den säkert blir svindyr! Jag var inne på hemsidan och anmälde intresse och fick följande svar:

”We have a waiting list of tens of thousands and are working hard to release the product in the next couple of months, starting with the US. We will notify you as soon as the product is ready for you to order.”

---

Referenser

Olssons universum | Fasta gynnar tarmfloran

The Conversation. (2020).  Why one-size-fits-all diets don’t work – new study (Tim Spector). Hämtad 2020-06-29 från https://theconversation.com/why-one-size-fits-all-diets-dont-work-new-study-140655 (Google-översättning till svenska)

Werlabs. (u å). Triglycerider. Hämtad 2020-06-29 från https://werlabs.se/halsokontroll/hjart-och-karlsjukdom/triglycerider

ZOE. (2019). What happens when you eat? Hämtad 2020-06-29 från https://joinzoe.com/post/understanding-personal-nutritional-responses-part-1-what-happens-when-you-eat (Google-översättning till svenska)

Du andas ut dina tappade kilon

Eftersom jag är känslig för stress blir mat tyvärr ett sätt att hantera den. Följden blir att vikten går upp och ner. Det är en ständig kamp.

De senaste veckorna har jag på allvar anammat dr Ted Naimans Low Energy Diet: att prioritera protein och hålla nere på fett och kolhydrater. Detta  i kombina­tion med fasta 4:3.

Dr Naimans filosofi är att om du vill gå ned i vikt ska du inte äta så mycket fett, för det har kroppen redan god tillgång till. Prioritera istället protein. Det är ju också det mest mättande näringsämnet.

(Det har varit en lång väg till proteinet som bas för mig. Jag gillar grönsaker, och särskilt rotfrukter. Läs gärna Olssons universum | Protein – bantarens bästa vän)

Jag har tidigare fastat en hel vinter med 4:3 och upplevde att jag ”åt i kapp” lite på ät-dagarna. Alltså satte i mig mer energi än ett dagsbehov när jag väl fick tillfälle att äta.

Så har inte skett nu när jag satsat på proteinet. Nu blir jag oftast tvärmätt på under dagsbehovet av energi på ätardagarna. Dessutom är jag noll hungrig på fastedagarna, vilket är mycket bekvämt!

Den gången tog det fyra veckor av seriös fasta och träning innan jag gick ned fyra kilo på vågen. Nu har jag enkelt gått ned fem kilo på två veckor. Känner mig piggare och  mer tillfreds än på bra lång tid (och har fått tillgång till en större andel av min klädgarderob…)

Jag har vardagsmotionerat med promenader, 6–10 km per dag (då ingår allt som jag går under en arbetsdag – jobbar på sjukhus) och bannlyst hissen på jobbet. Men inga intensiva pass.

En viktig lärdom är, att så fort jag syndat med något mer kolhydratrikt så återkommer genast känslor av sug, och märkbara svårigheter att reglera matintaget. Som till exempel till mid­sommar, då det blev sill (som ju innehåller socker), färskpotatis, knäckebröd och jordgubbar. Vardagsrutiner är det bästa för vikten!

Jag är med i Diet Doctors (fd Kostdoktorn) forum, där medlemmarna delar med sig av erfaren­heter och debatterar kostfrågor. En lite kul tråd handlar om vart fettet tar vägen när man går ned i vikt. Det visar sig att man andas ut det mesta!

Ur tidningen Må Bra:

”Sanningen är att du andas ut det det allra mesta av de kilon du tappar. Majoriteten av fettet omvandlas nämligen till koldioxid som du andas ut via lungorna. En mindre del omvandlas till vatten som kommer ut som urin eller svett. Av fem tappade kilon kommer du andas ut cirka fyra av dem, resten kissar eller svettas du ut.”

Glad midsommar!

Hoppas du får en trevlig midsommarhelg!

Olssons universum | Om att fira midsommar